Vilodag idag, från det lilla tränande jag gör. Träffade fina S och tog en bit mat, pratade strunt och gick i affär. Tänkte jag skulle köpa ngt nytt i klädväg som inte var träningsrelaterat, det gick inte så bra. Kom hem med en ny sport-BH.
Skadad.

Imorrn blir det ben o stretch igen. Jag funderar på att börja med rygg lite smått om nyckelbenet tillåter, jag får se hur det känns.

Jag överlevde veckan, och kommer att överleva fram tills jag får träna igen. Hade en privatklass med Toubab igår och fick ett träningspass för ben och mage så att jag inte blir helt förslappad här hemma.

Stretchar ben åxo, hoppas på att vara vig och mjuk som en barbiedocka när jag väl får polea igen.

I torsdags så var jag på STHLMPole och hälsade på, fikade med Sandra, hälsade på Ida mellan patienterna. Det var trevligt, och jag klappade lite på stången som jag föll ner ifrån och gjorde några snurrar. Livet går framåt helt enkelt.

Idag var jag med söta syster och tände ljus i minneslunden för de som inte är med oss längre. Så vackert på kyrkogården.

Nu väntar jag på älsklingen och mat, hungrig.

Jag klarade IPSF-provet och är nu en nationell domare enligt IPSF:s regler! Yay! Dock så kommer jag inte att döma i SM, jag ska vara backstage och ta hand om mina fina tävlande ända fram till slutet. Vara polemamma, helt enkelt.

Nu vill jag börja döma, förhoppningsvis så får jag skugga på tävlingar och döma videoansökningar så att jag lär mig och kan bli internationell domare.

Jag behövde lite bra nyheter idag, eftersom jag inte står på scen på Cypern i eftermiddag som planerat. Jag försöker vara glad och positiv och göra det bästa av situationen, men just nu så orkar jag inte. Ska överdosera choklad när jag kommer hem från jobbet och hata världen en aning. Att jag dessutom håller på att bli galen av träningslöshet gör inte sakern bättre, jag blir nedstämd av att inte träna så mkt som jag brukar. Inte kan jag springa heller, stötarna gör ont i nyckelbenet, men ska ta en lång promenad ikväll. Innan chokladen, annars så kommer jag inte komma så långt.

Om något går fel idag så kommer jag att börja gråta. Ibland får man vara svag.

Måndag på alla vis idag, o deppigt att jag inte sitter på ett plan till Cypern nu. Men ingen ide att tänka på det, utan göra det bästa av situationen.

Armen börjar bli funktionell, jag kan kamma mig, fläta hår och idag kunde jag göra lite yoga med den. Men blir trött i musklerna fort, så fortfarande lång väg att gå.

Kursen var kul, provet svårt o nu väntar jag på resultat. Hoppas att det gick vägen.

En oväntad biverkning av att inte träna massor, mina bröst växer! Inte vad jag behövde...

Det går framåt med axeln, sakta men säkert. Igår så lyckades jag fläta håret innan sängdags, alldeles själv! O det var så skönt att sova med håret uppsatt igen, en liten sak som jag verkligen har saknat.

I onsdags så var jag på middag med den fina tjejerna och killarna på Nivå 5, nuvarande och tidigare. En tjej som bor i närheten av studion (i världens finaste lägenhet!) tog initiativ och bjöd in alla som ville efter den dagens pass, eftersom vi tränat ihop väldigt länge nu. Mkt bra initiativ, god mat och trevlig sällskap. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och det var kul att träffa alla med vanliga kläder på sig ^^ Jag hoppas på fler gånger.

Igår var jag hos Hanse och blev fin i håret, det var välbehövligt. Hade en plan att vara på jobbet innan, men dålig sömn och Citodon resluterade att jag tog en lång sovmorgon och åkte direkt till hårfixeriet. Citodon är underligt, ibland blir jag helt knäckt, som igår, och ibland blir jag inte ens dåsig. Som idag, lika mkt smärtstillande, men inga problem att vakna.

Vaknade inatt med en gosig misse på armen, det är inte ofta han är så social. Sov djupt gjorde han åxo, jag kunde klappa och gosa utan att han vaknade. Han kan när han vill.

Träningsmässigt så håller jag på att dö av abstinensbesvär, men gör så mkt yoga och stretch som jag bara kan. Hittade en 60 dagars split challenge på FB som jag har hoppat på, det känns som att jag har tid med det nu. Får se om det blir några framsteg.

Och enarmsyoga såklart. Bättre än ingen yoga, lite vingligare bara. Och inga bryggor eller svåra backbends.

Igår pallrade jag mig till jobbet, för det var alldeles för tråkigt att vara hemma en dag till. Det gick bra, blev lite snurrig av smärtstillandet ett tag, men det gick över.

Ägnade mig åt jobb o tråkiga saker som att avboka flyg och hotell och maila intyg till tävlingsledningen. De har inte bett om ngt, men rätt ska vara rätt så de fick ett ändå.
Så ledsen över att missa tävlingen, men bara att bita ihop och komma tillbaka. Inget jag kan göra ngt åt.

Middag hos mor o far efter jobbet, skönt att slippa laga mat iaf.

En får inte roligare än en gör sig

Har fortfarande inte vant mig vid utsläppt hår hela tiden, det är överallt! Ngn som vill bli min officiella håruppsättare?

Kära högre makter, när jag skrev att ville bryta ett ben så var jag inte allvarlig!

Det blir ingen tävling. Det blir ingen pole eller contortion eller annat skoj på 12 veckor. I torsdags när jag skulle köra igenom min koreo för första gången så gick något snett o mitt i en övergång till aysha så rasade jag i golvet, huvudet först.

Först så trodde jag bara att min stolthet fått sig en törn, men när den första chocken lagt sig så kände jag att det gjorde väldigt ont i höger arm och att nyckelbenet inte kändes som det skulle.

Efter att Ida tittat på det, jag var på STHLMPole när jag klantade mig, så blev det taxi till akuten där jag blev kvar i några timmar. De var oroliga för min nacke så jag fick vips en nackkrage och blev skickad på röntgen.

 Let me take a selfie

Som tur var så var det inget knas med nacke eller huvud, men mitt nyckelben är numera i fyra delar som står åt lite olika håll. Inte illa nog för en operation, men jag kommer att bli väldigt knölig när det har läkt.

Jag har spenderat helgen med att äta choklad och tycka synd om migsjälv, och hata världen en aning, men det kommer en inte långt på så det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Lära mig uppskatta utsläppt hår, tex, eftersom håruppsättning kräver två armar.

Jag var som sagt på STHLMPole när jag rasade, men det var absolut inget de gjort som ledde till olyckan. Allt var mitt fel, och jag fick bästa hjälpen en kunde önska sig efteråt så tusen kramar till Sandra, Ida och de andra!!   

Idag blir lugn, som resten av helgen, med lite städning, enkel yoga och ett bad. Ska bli intressant att försöka tvätta håret med en funktionell arm...