Idag är en sån dag. En dag som borde spenderas hemma under täcket i sängen eller under en filt i soffan med för mycket te och inga krav. En dag där minsta motgång kan resultera i tårar, iaf för de som kan gråta.

En dag som inte borde finnas med andra ord.

Jag hade tänkt springa i morse, men motivationen fanns inte och inte orken heller, jag sov en timme till. Att jag kom upp när klockan ringde igen är en bedrift och jag vet inte riktigt hur jag lyckades ta mig till jobbet och inte tillbaka till sängen.

Jag dricker mitt te ur min egomugg och känner mig som en bluff. Idag är jag ingenting.

Jag vet inte hur dagen kommer att gå, hur jag ska ta mig framåt när det enda jag tänker på är ingenting. Ingenting alls.