Åter på jobbet, kom alldeles nyss och ska hoppa lunchen så jag kan komma hem till den defekta missen så fort som möjligt. Vi tvättade såret igår, massor med koksaltlösning, och det verkade inte göra ont alls så han fick väldigt bra smärtstillande. Sedan var han halvt galen hela natten och vi var tvungna att kasta ut båda katterna och stänga dörren för att kunna sova.

Imorse verkade han ha ont igen och fick smärtstillande tillsammans med sin antibiotika innan jag gick och tränade. Nu hoppas jag att det går åt rätt håll härifrån.

Body Pump imorse, får fortfarande ont på samma ställe när jag gör crunches så väldigt lite mage idag. Stretchade ordentligt efteråt, försöker ta med mig det jag lärt mig på kursen så allt blir gjort på rätt sätt.

Jag har lite panik över att jag ska börja jobba 75% på måndag, jag vet inte hur det är tänkt att gå och hur jag ska hinna med. Ska vara ledig på fredagar så måste jobba 8 h två dagar och 7 h två dagar. Det är tre resp. två timmar mer än idag! Och jag hinner ju knappt som det är... Men jag antar att det kommer att gå, det gör ju det för alla andra och så himla speciell är jag inte.

Jag försöker att inte ha panik, men det går inte så bra just nu kan jag säga... När vi satte datumet så kändes det så långt borta, men tiden går som bekant alldeles för fort.

Jag har blivit inbjuden till en inofficiell högstadiereunion med om några veckor. Jag tror inte att jag ska gå, högstadiet var inte min lyckligaste tid precis. Inte mobbad med ord eller slag, men icke-existentiell. Och jag vet hur det kommer att bli för vi hade reunion för några år sedan som jag gick på. De första fem minuterna var alla glada och trevliga och "det är så kul att träffas, jag har saknat dig",  men sen kom de gamla mönsterna fram och jag kan klara mig utan det. En gång i livet räcker.