På jobbet, tre timmar kvar. Jag har nedräkning. Jag har varit lite effektiv idag, med betoning på lite, men det är bättre än ingenting. Känner mig bättre än igår, men motivationen och humöret är fortfarande lågt.

Älsklingen jobbade sent igår, och jag som verkligen behövde kramar och gos. Han kom hem strax innan ett och då var jag utslagen av sömntablett så det enda han fick ur mig var lite osammanhängande mummel. Jag hade skrivit en liten lapp om att jag ville ha den där middagen jag har blivit lovad sen juli i helgen, vi får se hur det går med den saken.

Imorse hann vi inte prata heller, jag gick ut och sprang strax efter sju och när jag kom tillbaka en timme senare så var han påväg ut genom dörren. Hann med en puss och lite småprat, sen var han borta. Jag hoppas att han kommer hem i tid idag, kanske tom innan jag är hemma efter träningen? Kan alltid hoppas, det känns som att det var länge sedan vi pratade.

Jag tänker på min ångestläxa, men jag har inte skrivit ner något än. Jag vill inte riktigt få det på pränt, det känns så verkligt då, nu när jag bara tänker så skulle det kunna vara bara påhitt. Men det är ju äkta, och jag måste skriva ner det eller prata om det på fredag och det känns jobbigt. Jag vet ju vart felet ligger, ungefär, men det betyder inte att jag kan fixa det...