Älsklingen kom hem vid halv elva igår, då hade jag haft tråkigt och bakat bröd. Utan jäst, för det hade jag inte hemma, och med massa valnötter och solrosfrön i. Väldigt gott bröd tycker jag, men älsklingen höll inte med. Han tycker om vitt bröd utan saker i, förutom russin som är det äckligaste som finns i mat och bakverk. Det är inte många saker som vi har gemensamt, han och jag.

Hann träffa honom lite imorse med innan jag skulle gå, och kanske, kanske kommer han hem i bra tid ikväll, men jag har inga stora förhoppningar.

Har haft en liten shoppingspree på nätet nu på morgonen, har unnat mig ett nytt förkläde och lite nya träningskläder. Det får bli mina utsvävningar för månaden, resten kommer att gå till räkningar och annat skoj. Iofs så måste jag köpa lite nytt smink, min foundation är slut, men det räknar jag till nödvändigheter. Men det får bli efter att allt som ska betalas har betalats så jag kan se hur mkt som blir över.

Otroligt vackert förkläde

Löpkjol med korta byxor

Löpkjol med långa byxor för vinterbruk

Långärmad löptröja med söta blommor

Tigern bli alltid lugnad när jag shoppar, och det är inte bra. Inte bra alls. Visst är det trevligt med en glad och tyst tiger, men det är vägen till ett shoppingberoende att tysta honom med nya saker hela tiden. Jag vet om det, och försöker hålla mig borta från shopping om jag har ångest, och att alltid tänka över stora inköp så att det inte går åt fel håll. Det är lättare sagt än gjort ibland...

Älsklingen jobbar sent, igen. Jag borde inte vara förvånad, men jag börjar bli lite less på att sköta hushållet själv. Dessutom vill jag hinna träffa honom mer än bara en stund på kvällen, om jag har tur. Som straff så dricker jag upp hans Cola light (även om det slår tillbaka på mig när jag måste gå på toa fem gånger i timmen).

Var inte så väldigt effektiv på jobbet idag, hade svårt att hitta motivationen. Men lite fick jag gjort iaf, och jag har planer på att få mer gjort imorrn. Ska komma in lite senare imorrn med, ska direkt till träning efteråt så det blir lite sovmorgon. Yay! Om jag kan sova förståss...

På fredag ska vi ut på vår dykhelg och jag har såklart börjat få panik över både det ena och det andra. Jag har ordnat med skjuts, och ska hämta flaskor på fredag. Sen måste det packas och packas in i bilen och jag har en känsla av att jag får ordna det alldeles själv. Vi får frukost och lunch, och jag har blivit lovad veganmat, men middag för fredag och lördag måste vi ta med själva. Jag har satt älsklingen på den biten för jag ska rida på torsdag och tydligen blir det sen dag imorrn med. Något måste han göra, jag är ingen hushållerska...

Tror att jag måste gå och rädda kattmyntan från missen, med tanken på ljuden från köket så verkar han ha listat ut var den står...

Idag känns det inte lika bra, självuppfyllande profetia? Det känns inte jättejobbigt, men energin och viljan som jag hade igår är borta och jag har svårt att fokusera och få saker gjorda. Men jag kämpar på, jag kan jobba trots att jag har ångest och inte har någon större lust.

Idag ska jag till gyn för cellprovstagning. Förhoppningsvis hittar de inget, men jag uppskattar att man får gå och kolla. Förra året missade jag min tid, men iår blir det av. Sedan är det löpning som står på schemat, kort löpning idag, jag har börjat uppladdningen inför Tjejmilen nästa söndag. Jag är inte alls livrädd, lovar...

Blev sur på älsklingen igår med, han klagade på mina muffins. Han har svårt att säga positiva saker, det vet jag, men det är tröttsamt att alltid få höra: "Det var ok, men det här kunde vara bättre" om allt. Gnällspik.

Det är lite tröttsamt att han jobbar så mycket med, men han skulle få en bonus av chefen iaf för övertiden, och så har vi ett restaurangbesök att inkassera :)

Älsklingen är inte hemma än, men han borde komma snart. Han lovade att komma innan jag ska sova iaf, och det är ju en förbättring från igår.

Idag kändes det bra på jobbet, väldigt bra. Alldeles för bra. När det känns så här bra och jag känner mig lycklig så blir jag på min vakt och förväntar mig att krascha snabbt och hårt. Jag har svårt att vara i den positiva känslan, jag bara väntar på att det ska bli dåligt igen, att jag ska få ångest och panik. Och så stressar jag upp mig för att jag inte har ångest och slutresultatet bli såklart att jag får ångest och panik. En ond cirkel; jag mår dåligt när jag mår dåligt och jag får ångest av att må bra vilket leder till att jag mår dåligt igen. Jag är iaf konsekvent...

Men katten och missen kan alltid få mig att må bättre:

  Katten sover i sin "keps" och missen på sin platå.

  Katten sover med tungan utanför, kan man vara mer bedårande?

Imorgon är en ny dag, jag hoppas att den blir lika bra som idag och att jag kan låta den vara bra utan att få panik över det. Jag längtar till löning på onsdag, är deprimerande pank, och är som alltid orolig över om jag ska få pengar från Försäkringskassan eller inte. Stora fördelen med att komma tillbaka till jobbet är att jag vet säkert att min lön kommer som den ska. FK kan ju göra lite som de vill...

Måndag igen, och det känns helt ok. Har varit på jobbet en timme, och även om jag inte varit den mest produktiva medarbetaren så har jag fått saker gjorda och har mer att göra. En sak i taget, det kan inte gå fortare.

Älsklingen kom hem sent igår, jag låg i säng vid halv tolv och somnade ännu senare och då hade han inte kommit än. Vaknade till lite när han kom in och pussade, men jag hade tagit lite ångestdämpande så jag var ganska borta, märkte inte när han kom och lade sig.

Jag försöker låta bli att sömntabletter och ångestdämpande så gott det går, det räcker med min dagliga medicin. Dessutom så fungerar inte sovtabletterna som de ska och de ångestdämpande är lite sporadiska de med, men ibland är det skönt att ha något att falla tillbaka på. Jag ska träffa min läkare om några veckor, har inte bestämt om jag ska be om fler tabletter eller inte. Det är alltid skönt att ha, men även det är ett skyddsbeteende som matar tigern. Ibland känns det som att inget jag gör blir rätt...

Jag ska åtminstonde be om en månad eller två till med halvtid för att sedan gå upp till 75% och slutligen 100% efter nyår. Då har jag inget val för mina sjukdagar tar slut 28 december. Skoj att ha en deadline för sitt tillfrisknande   

Tigern och elefanterna är snälla än så länge, jag hoppas att de håller sig på min sida idag. Helgen var jobbig nog...

Ingen älskling, och det kommer nog att dröja ett tag innan han kommer hem. Jag kommer säkert att sova, eller åtminstonde försöka, när han kommer.

Jag har terapibakat muffins och ätit en, tänkte att älsklingen skulle få smaka sen så kanske han ändrar sig om veganbakverk.

Älsklingen och jag har varit tillsammans i åtta år i oktober, det är nästan en tredjedel av hela mitt liv. Och hans. Det här är andra gången vi försöker, och det går bättre än förra gången; sju månader för över tio år sedan. Då var han alldeles för omogen och jag alldeles för beroende. Vi gjorde slut, vi kan fortfarande inte komma överrens om vem som gjorde det, jag tycker att det var jag o han påstår att det var han (men det var jag). Efter jag kommit över honom, han var min stora kärlek redan då, så blev vi vänner och sedan vänner med fördelar innan jag träffade mitt ex (fast då var han inte ex förståss, utan ny). Jag och ex var tillsammans i två år, bodde ihop i hans lägenhet i ett år. Sista halvåret så började jag rida på lördagmorgnar och var tvungen att sova hemma hos mor och far mellan fredag och lördag för att hinna.

Jag började spendera fredagskvällarna på filmkväll hos älsklingen, som bodde hos sina föräldrar bara ett stenkast ifrån mina, tillsammans med lite annat löst folk. Jag låg i sängen brevid älsklingen, och eftersom hans säng var liten så slutade det alltid med att jag fick ligga på hans arm för att inte ramla ner. Ibland brukade han pussa mig på pannan.

Tiden gick och utvecklingen med. Mitt förhållande med ex var inte det bästa eftersom han hade problem med alkohol och andra otrevliga saker, och jag och älsklingen blev kärvänligare och kärvänligare. Men jag kunde ändå inte avsluta förhållandet med ex, jag var fortfarande bränd efter första förhållandet med älsklingen och var övertygad om att han bara ville ha lite action mellan lakanen. Tills han sa att han älskade mig, och hade gjort enda sedan vi gjorde slut för över två år sedan.

Jag lämnade inte ex och föll i älsklingens armar på en gång, jag var väldigt förvirrad och fundersam ett tag. Det krävdes en annan flicka att förstå att det var älsklingen jag ville ha, bara tanken på honom i armarna på någon annan fick mitt hjärta att stanna.

Och här är vi nu, snart åtta år senare. Vårt förhållande har inte varit solsken och kattungar hela tiden, det har gått upp och ner som de flesta förhållanden. Men jag älskar honom och han mig, även om det är svårt att förstå varför ibland, och vi trivs med varandra. Han förstår mig inte, inte ens jag förstår mig, men han accepterar mig som den jag är. Och jag accepterar honom.

Just nu så längtar jag efter att han ska komma hem och pussa mig på pannan när jag sover.

Jag leker hemmafru idag med, älsklingen åkte till jobbet vid nio imorse och kommer nog inte hem innan mörkret faller. Han hann inte skrubba golv i veckan, så jag har varit duktig och dammsugit och skrubbat golv för fulla muggar. Nu är han skyldig mig städning som jag kommer att inkassera så snart jag kan, men lägenheten är luddfri och luktar såpa.

Jag har sprungit med, gick inte bra alls så jag är inte nöjd med migsjälv. Tycker inte om att inte vara nöjd med migsjälv, det kan vara en anledning till att jag skrubbat hela huset. Skrubbat bort ångesten och självföraktet.

Jag funderar mycket på det där med lycka, hur man blir lycklig. Jag är lycklig ibland, livet går inte helt i blått, men oftast inte. Jag vet inte hur man får den känslan i vardagen, jag har lärt mig att leva ändå. Jag är inte olycklig heller, jag är mest likgiltig för det hela. Trött, apatiskt. Nu känner jag mig oerhört gnällig, jag har det ju bra på alla sätt och vis, men det betyder inte att man automatiskt blir lycklig.

Men jag är ganska bra på att fejka...

Älsklingen är fortfarande inte hemma, men han borde komma om en timme eller så om tågen går som de ska. Jag har precis hjälpt söta syster med att filma lydnad för en kurs, det gick ganska bra och jag hoppas att den gör vad den ska.

Dagen har varit ok, jag har fixat hemma och gått en promenad och druckit massor med te. Ångesten har varit på en lagom nivå, om man nu kan kalla någon nivå av ångest för lagom. Jag hoppas att morgondagen blir lita bra, acceptabel, eftersom älsklingen ska jobba hela dagen imorrn med, och åka in tidigare dessutom. Jag har mer saker att göra imorrn, löpning, städa, kanske baka lite mer, men bara för att jag ska göra, och även gör, saker betyder inte att det är bra dag på något sätt. Det finns inte så mycket att göra mer än att hoppas på det bästa...

Ingen klubb idag, men vem är förvånad?