Det gick inte så bra att jobba, jag öppnade filen som jag ritat i senast och allt var annorlunda. Inte bra, jag har väldigt svårt att klara snabba förändringar just nu. Tyvärr så är ju min branch full av såna.. Dessutom var min handledare hemma o vabbade så jag kunde inte bli uppdaterad på ändringarna heller, så det var bara att försöka göra det bästa av situationen. Vilket var att ignorera det gamla och fortsätta så gott det gick med det nya som behövde göras. Det gick inte så bra, men jag försökte iaf.

Sedan ångestgrupp, jobbigt jobbigt, men lättare än tidigare gånger. Det är många i gruppen, men det har jag inget problem med som tur är. Jag har inte heller problem med att folk kan tillkomma eller försvinna, och de gör det lite till och från så det är en stor fördel. Vi är en blandad grupp, från gymnasister till pensionärer, tjejer och killar. Vi lär oss olika verktyg för att kunna leva med ångesten och inte bara försöka fly från den, trots att det är enklare att fly än att leva med den. Tigern och elefanterna kommer att finnas där jämt, men det är så svårt att acceptera det. Än så länge har vi bara haft tre träffar av tio så förhoppningsvis blir det lättare.

Bara att tänka på det gör allt mycket jobbigare, jag är glad att jag ska iväg o träna snart så jag får slippa ångesten ett tag. Jag vet, det är ett sätt att mata tigern, men det finns många värre sätt än att träna.

Älsklingen har diabetes, typ 1 med sprutor och hela köret. Han missköter den inte, men är ingen mönsterelev heller. För några år sedan var det värre, det gick inte att få upp honom på morgnarna, men nu är det mycket bättre. Men idag var det inte så bra. Vaknade av att han låg och ryckte, trodde det var dröm så jag petade. Inget hände. Petade lite till, forfarande ingen reaktion. Puttade riktigt ordentligt, ingenting. Började ana oråd o tände lampan. En blick sade mig att det var blodsockret som spökade så det var bara att traska iväg o hämta dextrosol och blodsockermätare. Petade i honom dextrosolen i småbitar eftersom förra gången fick han ett ordentligt krampanfall mitt i tuggandet och höll på att bita av sig tungan. Inte den här gången som tur var, men bäst att vara på den säkra sidan.

Blodsockret var så lågt att det inte gav utslag på mätare, visade bara Lo på displayen så det fick bli lite juice åxo. Sen var han kontaktbar, men kommer nog inte minnas något när han vaknar igen.

Tur att han har mig.

Så nu är jag vaken, men ska till jobbet på förmiddagen idag så det är bara bra. 3-4 timmar tänkte jag försöka med idag, vi får se hur bra det går. Bara för att jag är där betyder inte att jag får saker gjorda, men jag ska göra mitt bästa.

I eftermiddag har jag min ångestgrupp, och det kommer att bli jobbigt. Förhoppningsvis bra i längden, men det är nog de två värsta timmarna på hela veckan. Men jag är så stolt över att jag orkar gå dit och sitta kvar hela tiden.

I kväll blir det träning med, löpning på band 30-45 min och yoga efter det. Mamma anmälde mig till Vårruset nästa vecka så jag måste se till att orka 5 km på en hyfsad tid. Vi får se hur det går med det.

Ska ta min medicin nu, göra lunchlåda och fundera över kläder och smink för dagen. Känner för något extra fint idag efter den abrupta väckningen.