Hur kom jag hit, med elefanter o tigrar o sjukskrivning? Det finns såklart inget enkelt svar, ingen enda sak som går att skylla på.

Mitt jobb är stressigt, med snäva tidsramar och ofta ska sakerna helst vara gjorda igår. Telefonen ringer, mailen kommer in, och vissa veckor går man hem på fredagen utan att ha hunnit gjort något av de saker man tänkt göra under veckan. Det är även stora krav på att allt är korrekt, i min bransch kan misstag få fatala konsekvenser. Men jag har alltid tyckt om mitt jobb och stressen har inte varit något jätteproblem, jag har kunnat slappna av på helgerna och njuta av att klara saker som jag inte klarat innan.

Vändningen kom i höstas. Först hade jag jobbat i över ett år med ett struligt projekt som aldrig ville ta slut och med ändlösa ändringar och förseningar. Efter semestern så skulle jag fasa ut det projektet, det skulle vara klart men det var det såklart inte, och börja med ett nytt projekt med ännu mer strul, ändringar och tidsplaner som aldrig haft en chans att hålla. Min handledare på båda projekten är dessutom över pensionsåldern och borde ha lämnat sin plats på företaget för åldern börjar ta ut sin rätt. Det är svårt att jobba under någon som en dag säger en sak och en vecka senare förnekar detta eftersom han har glömt det. Bara för att nämna några saker.

Så jag började jobba mer och stressa mer. Tidiga morgnar o sena eftermiddagar. Jag har aldrig haft problem att somna på kvällen, men jag började vakna på nätterna och fundera över problem. Jag blev övertygad om att jag hade gjort fel och allt skulle gå sönder och alla skulle dö och var tvungen att räkna och räkna om saker, kolla upp sådant som redan var byggt och klar för länge sedan. Paniken som kom när jag var säker på att det var fel var hemsk, känslan av lättnad när jag än en gång räknat om var underbar. Tyvärr så vill tigern bara ha mer o mer när man väl börjat mata den så tillslut så gjorde jag knappt annat än räknade och kollade gamla saker när jag borde ägnat mig åt nya saker, och trots att jag räknade och kollade o dubbelkollade så blev tigern bara hungrigare och hungrigare och ångesten värre och värre. Jag sov mindre o mindre, åt mindre o mindre, orkade inte ägna mig åt mina fritidsintressen och fick otroligt dåligt samvete om jag inte var på jobbet.

Vändningen kom en tisdag några veckor innan jul. Jag gick hem med tusen hoppande elefanter i magen och en utsvulten sabeltandad tiger runt fötterna och bröt ihop i älsklingens armar.

Katten kom tillbaka efter ungefär 15 minuter, de längsta i mitt liv. Hon hade hunnit bli kattnappad, överkörd och sönderklöst av andra katter flera gånger om i mitt huvud under den tiden. Själv förstod hon ingenting om uppståndelsen, hon visste ju vart hon var hela tiden, o kom ju tillbaka. Nu är det utegångsförbud tills vi hittar en rymningssäker sele.

Både elefanter och tiger kom såklart med full kraft medan katten var borta, och de försvann inte för att hon kom tillbaka. Jag får inte den där euforin när saker löser sig som man ska få, ingen lättnad utan elefanter o tiger stannar kvar. Var tvungen att ta en ångestdämpande innan jag lade mig för att kunna sova. När jag vaknade för en stund sen så satt en av elefanterna på mitt bröst så det kommer att bli en jobbig dag.

Idag regnar det, passar min sinnesstämning så jag har inget emot det. Trädgården behöver lite vatten med, blommorna blir lika glada som jag. Inga planer för dagen, tror inte att jag orkar så mycket mer än att ligga i soffan och dricka te idag. En bra dag, förutom slutet då, följs nästan alltid av en väldigt jobbig.

Inga nyheter om Kitty, men jag tror att inga nyheter är bra nyheter. Mamma skulle ha ringt om hon dött eller blivit sämre. Jag hoppas hon får komma hem snart, trots att hon är en fjantvovve så tycker vi alla om henne.